Åke Edwardsson: Skribent med förtjusning för ett språk med bilder

Sep 15th, 2009 | By | Category: 1998-2, Artikel

Åke Edwardson räknas som Göteborgsförfattare men han faktiskt är född i Småland år 1953. Dock har han bott i Sveriges andra stad länge med hustru och två döttrar. Vid sidan av sitt deckarförfattande lär han journalister att skriva och göra tidningar. Edwardsson är medförfattare till två läroböcker i detta ämne. Han är också frilansjournalist, med resereportage som specialitet och föreläsare på Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs Universitet.

Åke Edwardson är förtjust i bildspråk vilket märks i hans kriminalromaner. Han har läst mycket deckare, skrivit om deckare och sedan 1995 själv författat i genren. Det var alltså för tre år sedan han romandebuterade med Till allt som varit dött, den första boken om kriminalpolisen Sten Ard och privatdetektiven Jonathan Wide. Boken fick Svenska Deckarakademins debutpris.

I fjol kom Gå ut min själ, som blev både lovordad och omdiskuterad. Den romanen nominerades till deckarakademins stora pris och valdes dessutom att representera Sverige som kandidat till Skandinaviska Kriminalsällskapets utmärkelse ”Glasnyckeln”.

Överraskande snabb karriär

Det har gått överraskande snabbt för Åke Edwardson att bli en komet på deckarhimlen. I och med fjolårets roman, Dans med en ängel flyttade han hastigt och lustigt från det förlag som upptäckte honom (Tre Böcker i Göteborg) till Norstedts i Stockholm.

Edwardson övergav samtidigt de tidigare huvudpersonerna och introducerade den unge kriminalkommissarien Erik Winter som tydligen skall återkomma i framtida romaner. Men han behåller Göteborg som skådeplats för en stor del av intrigen.

Han anser visserligen att deckargenren har begränsningar men att de går att hantera. I en intervju har han sagt att den moderna kriminalromanen är en utmärkt forum för att beskriva dagens samhälle.

Han irriterar sig på kritiker som inte tar kriminallitteraturen på allvar utan endast betraktar den som underhållningslitteratur. De moderna deckarförfattarna skriver för dagens läsare. Han menar att det som hände i genren decennier tillbaka givetvis har historiskt intresse, men att man måste se till nuet.

De som läser dagens kriminalromaner måste ha förmågan att också läsa mellan raderna, anser han. Det måste finnas tuggmotstånd som får läsaren att tänka själv och använda den egna fantasin.

Ett språk för yngre läsare

Det har påståtts att han i sitt språk vänder sig till yngre läsare. Edwardsson förnekar att det är så – åtminstone medvetet. Men han läser mycket av den modernare kriminallitteraturen som kommer ut i Europa och USA, något som säkert färgar av sig.

Åke Edwardsson läste allt om Martin Beck och hans kollegor i böckerna av Sjöwall/Wahlöö på 70-talet. Han planerade faktiskt att skriva en trebetygsuppsats i detta ämne, men annat kom emellan. Han anser att Sjöwall/Wahlöö var först och att de var väldigt bra. Vissa saker, har han sagt, håller kanske inte idag, men å andra sidan skulle engelska fotbollslandslaget 1966 få det svårt mot dagens stjärnor. Det Sjöwall/Wahlöö framfar allt lyckades med var att gestalta sin tid, även om de mot slutet drunknade i sina samhällskritiska ambitioner. De gjorde litteratur av kriminalromanen.

Novellsamling på gång

När det gäller svenska språket har Edwardsson börjat strama till sig. I de två första böckerna fick formuleringsglädjen florera ganska fritt. Där finns en hel del metaforer och miljöbeskrivningar som kändes mycket mustiga. Nu har han närmat sig en knapp och avskalad, alltmer hårdkokt stil.

Han har skrivit tre böcker på lika många år och har ytterligare två på gång. Förutom en ny Winterbok kommer han så småningom med en novellsamling. Arbetsnamnet är Berättelser om män.

Tjänsten på journalisthögskolan har han kvar även om han har varit mer eller mindre tjänstledig de senaste fem åren.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22