Akademibelönad svensk i norskt sameland: deckarförfattare och modern folklivsskildrare

Dec 2nd, 2012 | By | Category: 2012-11 nov, Artikel

Lars PetterssonLars Pettersson, årets pristagare för bästa deckardebut,  är ovanlig på många sätt: han är filmare med många verk i tv, han är svensk men bor långa tider i norska Kautokeino, mitt i sameland. Och dessutom väljer han att bo där när det är som kallast och mörkast, när “normala” svenskar flyr till värmen söderut.

Ska vi klara av det sista först. Att det blev Kaurokeino. tre mil norr om svenska Treriksröset, beror – förstås – på kärleken. Han var på plats för att filma för norsk tv, och så fastnade han för mer än den karga naturen.

Nu har debuterat i bokform. Skrivit har han ju gjort tidigare, men då manus till filmer och teater. Kriminalgåtor har han förresten stött på då; han gjorde ett tv-program om Olle Möller och var en av de sista som träffade honom innan han dog. Olle Möller är åter aktuell med en bok, Mördaren i folkhemmet, som berättar om det verkliga fallet men i romanform, av advokaterna Per E Samuelsson och Lena Ebervall.

Trenter-film
Och han filmade Trenter för tv, debutboken Som man ropar, i tre avsnitt på 80-talet.

– Och jag bor ju i Lindesberg, granne med Maria Langs Nora och jag har skrivit en pjäs utifrån hennes Tre gummor i Nora för teatern där. Så jag har läst hennes böcker och en del är ju bra.

Han har också skrivit manus på Ånglok 12 svarar inte och tycker att det blev bra, bättre än boken med Christer Wijk som pensionär. Men manuset försvann i filmbyråkratin.

En jojk
Lars Petterssons debut fick titeln Kautokeino, en blodig kniv. Om man säger det på samiska så förstår folket där i Finnmark det, för det är en del i en jojk som berättar om de olika orterna i området.

Finnmark är Norges nordligaste fylke med ca 70 000 invånare som har tre kvadratkilometer var att röra sig på. ungefär hälften är samer, ungefär lika många norrmän och så en liten grupp kvener som är en finskspråkig grupp som bor vid kusten och talar ett språk som liknar mienkiäli. Och så någon enstaka svensk.

Det är inget harmoniskt samhälle utan det finns hårda motsättningar mellan norrmän och samer, understryker Lars Pettersson som försökt visa på en del i sin bok.

– Det är inte något romantiskt med samer som lever ett hårt liv på Finnmarksvidda. Väderrapporten är den stora grejen.

Vid kusten, där “sjösamer” bor, kan våghöjden bli 12–14 meter och då är det inte lätt när man är ute och fiskar med små båtar.

– Talesättet är att vid 12–14 m per sekund så slutar SAS flyga, vid 14–16 slutar kråkorna flyga, vid 16 funderar Wideröe på att sluta flyga.

Turisttips
Inte så många turister vintertid alltså, men i maj börjar husbilarna komma med holländare och tyskar. Lars Pettersson har ett råd för den som funderar på att komma norröver:

– Åk inte till Nordkap! Det är bara en turistfälla där man nu tar inträde till udden. Vid Lakselva ta till höger mot Mehavn, vid kyrkan sväng till höger. Där finns en bonsaimatta med fjällbjörk och sen kommer man till Gamvik, det mest öde ställe man kan komma till i Europa.

Där finns Dödingsviken, den plats där alla som drunknar i Barents hav flyter i land.

– Det gröna huset på höger sida. ganska fallfärdigt, är den plats där man via kablar avlyssnade ryska, sovjetiska ubåtar.

Det är alltså en plats både över och mitt i storpolitiken. I Kautokeino kan man också möta världens store för där finns ett centrum för minoritetsfolk, och höjdare som Dalai Lama och andra storpampar från stora världen.

Så detta är miljön och bakgrunden till deckaren. Han lever alltså delar av året i denna speciella miljö med många motsättningar. I boken låter han en ung kvinna av samesläkt, uppväxt i Stockholm och nu åklagare, resa till Kautokeino när hennes mormor vill att hon ska komma och hjälpa hennes kusin, en renskötande same, som anklagas för våldtäkt.

Hon vill egentligen inte, men känner sig tvungen eftersom hon (och hennes nu döda mor) av släkten betraktas som att de flytt från sina åtaganden mot släkt och familj. Nu ska hon gottgöra något av skulden.

Svårt leva på rennäring
Och så får läsaren lära sig lite om hur norsk rennäring fungerar. Det är tungt, svårt med lönsamheten, och det blir strider om markerna mellan de olika familjerna.

– Det är ungeför 2 000 i Norge som har rendrift som huvudnäring. Den lönar sig inte utan man får leva på statsbidrag och rovdjursbidrag. Sverige har ett annat systym och det betyder i slutändan att det är billigare att åka över gränsen till Sverige och köpa renkött.

Man har ett rationellt bruk med köttet blir för dyrt.

Det bäddar för familjefejder som kan ha pågått sedan 1800-talet.

Det var den här miljön och konflikterna som fick Lars Pettersson att börja på ett filmmanus för ett decennium sedan. Men för två år sedan omarbetade han det till ett bokmanus, och det var nog lika bra för det han ville skildra, hur kulturerna möts och hur känslorna bryts, hade inte varit lika lätt att gestalta i film.

– Huvudpersonen kommer in i en miljö som för henne är ett socialt mörker och hon vet inte vilken hennes roll är, men omgivningen spelar sina roller som om hon vet allt om hur det är.

På filminspelning

På filminspelning

Samevänner
Lars Pettersson är ju svensk och uppväxt långt från sametraditioner. Han kom till Kautokeino 1993 på ett uppdrag för norsk tv och har fått samer som goda vänner.

– Det är sju ungdomar som då var från 15 år som jag följt ända tills nu. Annars är det inte lätt att komma in i den kulturen.

Bokdebuten har fått stålande recensioner. Men om det blir någn mer bok, uppföljare eller inte, vet han inte.

Men han vet att sommaren i Kautokeino avstår han från på grund av “Kautokeinodansen” när man försöker freda sig från myggen.

– Kom hit i mars–april eller september. Det är fina månader.

LEIF-RUNE STRANDELL

Lars Pettersson och hans fru

Lars Pettersson och hans fru, Anitta Suikkari, skådespelare vid den samiska teatern.

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22