Aileen Wournos: ”Första kvinnliga seriemördaren” beskrivs i ny biografi på svenska

Sep 11th, 2009 | By | Category: 2005-4, Artikel

Av KARL HJELM

Aileen ”Lee” Wournos, som avrättades den 9 oktober 2002 med en giftinjektion i Florida, har beskrivits i media som Amerikas första kvinnliga seriemördare.

Faktum är att hon varken var först eller värst men hon visade upp verkligt maskulina drag under sina mord. Hon misstänktes för minst sju mord på män och dömdes till döden för fyra av dem. Wournos erkände för polisen att hon dödat sex män, men hävdade in i det sista att det skett i självförsvar.

Amerikanska media placerade henne genast i facket ”Monster” så det är inte så konstigt att filmen om hennes liv och den i Sverige nyutkomna boken av Sue Russell på Bra Böcker förlag heter Alias Monster. Den har utkommit i en serie om spektakulära amerikanska brott kallad Brottsplats Verkligheten.

Hon föddes som Aileen Pittman den 29 februari 1956 i Rochester i delstaten Michigan. Hennes tonårsföräldrar skildes innan hon föddes och fadern Leo Pittman begick senare självmord i fängelse efter att ha fällts för barnamord. Aileen hamnade hos finskättade morföräldrarna Lauri och Britta Wuornos som adoptivbarn.

Barndomen ett helvete

Aileens barndom kan beskrivas som ett helvete. Lauri var snabb att ta fram bältet och ge henne och brodern Keith (som dog i strupcancer 1976) stryk och det finns också tecken på att han våldförde sig sexuellt på henne. Sex kom att bli hennes främsta handelsvara som ung flicka, mycket tidigt hade hon enligt egen uppgift samlag med brodern och med många skolkamrater ”som jag hjälpte bli av med svendomen”. 14 år gammal blev hon gravid.

Snart hoppade hon av skolan för att som tonårsprostituerad lifta landet runt. I maj 1974 åkte hon fast som Sandra Kretsch i Colorado och fängslades för bland annat rallfylla och för att ha skjutit skarpt från bilen. Att hon smet från rättegången lades henne också till last. Två år senare greps Aileen i Michigan för att ha kastat en biljardboll i huvudet på en bartender. 1976 bötfälldes hon för olovlig körning. Bötespengarna fick hon från brodern Keiths livförsäkring som gav henne 10000 dollar. För resten köpte hon en ny bil och den kvaddade hon genast.

Greps för väpnat rån

Hon blev tvungen att lifta till Florida där hon tänkt sig fortsätta som prostituerad i ett varmare klimat. Men hon nöjde sig inte med att fresta män – 1981 greps hon i Edgewater för väpnat rån mot en närbutik. Hon dömdes 1982 och släpptes efter 13 månader, 1984 greps hon för checkförfalskning och året efter påstods hon vara inblandad i en vapenstöld. Under det falska namnet Lori Grody (lånat av en släkting i Michigan) åkte hon fast för olovlig körning igen och i januari 1986 greps hon under eget namn för bilstöld, våldsamt motstånd och vapeninnehav. Samma år greps Lori Grody igen för vapeninnehav och veckan efter bötfälldes Aileen som Susan Blahovec för fortkörning. Trafikpolisen noterade: ”Svår attityd. Tror att hon står över lagen.”

Lesbiskt förhållande

Bara dagar efter den händelsen träffade Aileen den lesbiska Tyria Moore på en homobar i Daytona och de blev ett par. Passionen gick över men de fortsatte att vara oskiljaktiga vänner de följande fyra åren. Polisingripanden följde efter misshandel och hotbrev. 1988 blev hon Cammie Marsh Greene som anklagade en busschaufför för övergrepp med Tyria Moore som vittne. På det följde anklagelser mot Aileen för vandalisering och hot mot ett varuhus.

1989 hade Aileens uppträdande blivit alltmer oförutsägbart. Hon ville provocera och när hon horade på barer och vägkrogar bar hon en laddad pistol i handväskan. Om inget annat fungerade liftade hon för att hitta kunder och drog sig inte heller för att bestjäla dem. Hon pratade allt oftare med Tyria Moore om sitt bekymmersfyllda liv och sin längtan efter att få hämnas.

Första mordet

Den 30 november 1989 sågs 51-årige elektrikern Richard Mallory i livet för sista gången. Hans bil hittades dagen därpå. Runt den låg plånboken, lite papper, flera kondomer och en halvfull vodkaflaska. 13 december återfanns hans påklädda kropp i skogen nordväst om Daytona Beach. Han hade skjutits tre gånger i bröstet med en 22-kalibrig pistol. Under sin jakt på ett motiv fick polisen veta att Mallory varit gift och skild tre gånger, var alkoholiserad, paranoid och var förtjust i porr. Man kom inte längre.

Den 1 juni 1990 hittades en okänd man död i skogen sju mil norr om Tampa. Han var skjuten sex gånger med ett 22-kalibrigt vapen. En vecka senare avslöjade hans tandkort att han var 43-årige David Spears som senast setts lämna jobbet i Sarasota den 19 maj. Den 25 maj såg arbetsgivaren hans bil parkerad på vägen söder om Gainesville men där slutade spåren.

Ännu ett naket offer

Då Spears identifierades hade man redan hittat ett tredje naket offer – Charles Carskaddon, 40, en rodeoarbetare från Missouri som varit försvunnen sedan 31 maj. Han var skjuten nio gånger med en 22:a. Nu började polisen ana att de hade med en seriemördare att göra. Carskaddons bil hittades långt därifrån och en 45-kalibrig automatpistol och diverse personliga saker fattades.

65-årige missionären Peter Siems hade senast setts 7 juni 1990 när han lämnade hemmet i Florida för att hälsa på släkt i Arkansas. Dit kom han aldrig. Den 4 juli hittades hans krockade bil i Orange Springs, Florida och vittnen uppgav att den lämnats av två kvinnor – en blondin och en brunett – och att blondinen var blodig. Polisen säkrade ett blodigt handavtryck från bakluckan.

Eugene Burress, 50, lämnade korvfabriken i Ocala för sin vanliga leveransrunda den 30 juli 1990. När han inte kom tillbaka anmäldes han försvunnen nästa dag och två timmar senare hittades bilen. Den 4 augusti hittades hans påklädda kropp av en familj på picknick i Ocalas nationalpark. Han var skjuten med en 22:a i ryggen och bröstet.

56-årige Dick Humphreys var ett före detta högt polisbefäl från Alabama som anställts för att utreda barnmisshandelsfall i Ocala. Hustrun anmälde honom försvunnen 11 september 1990 och han hittades dagen därpå på en obebodd tomt, skjuten med sju skott från en 22-kalibrig pistol. Byxfickorna var vända ut och in. 19 september hittades hans bil bakom en nedlagd bensinstation en bra bit bort. Hans tillhörigheter återfanns tio mil sydost om mordplatsen.

Sjunde offret var 60-årige lastbilschauffören Walter Antonio som extraknäckte som reservpolis. Han hittades i skogen vid Cross City den 19 november 1990 med tre kulor i ryggen och en i huvudet. Han var naken så när som på strumpor. Övriga kläder hittades senare på en otillgänglig plats en bit därifrån och bilen återfanns på ett helt annat ställe den 24 november. Antonios polisutrustning och en karaktäristisk guldring saknades.

Mönster i morden

Vid det här laget hade pressen sett mönster i morden och tvingade myndigheterna att offentliggöra teckningar av de två misstänkta kvinnorna den 30 november. Under tre veckor fick polisen samtal som identifierade dem som Tyria Moore och Lee Blahovec. De spårades via motellnotor och kriminalarna fick veta att Blahovec också använde namnen Lori Grody och Cammie Marsh Greene. Till sist visade fingeravtryck att det handlade om Aileen Wournos.

Under tiden var Wournos, under sitt alias Cammie Greene, upptagen med att pantsätta saker stulna från mordoffren eftersom hennes pengar var slut. 6 december pantsatte hon Richard Mallorys kamera och radardetektor i Daytona och David Spears verktygslåda i Ormond Beach. Där tvingades hon lämna ett tumavtryck för att få ut pengar. Nästa dag hamnade Walter Antonios ring på pantbanken i Volusia County. Den identifierades senare av Walters fästmö och en juvelerare.

Greps vid mc-krog

Nu hade polisen namn och foton, så det var relativt lätt att spana efter Aileen Wournos. Men hennes flackande tillvaro försenade gripandet en månad. Den 9 januari 1991greps hon på Last Resort, en krog för motorcyklister i Harbor Oaks, på grund av en efterlysning gällande Lori Grody. Nu kunde polisen koncentrera sig på mordfallen.

Dagen efter lokaliserades Tyria Moore till sin systers hem i Pennsylvania och hon gick med på att hjälpa polisen. I Florida arrangerade myndigheterna en serie telefonsamtal mellan Moore och Wournos där Tyria bönade och bad att Aileen skulle erkänna så att hon slapp fängslas för medhjälp. Ett av de avlyssnade samtalen ledde polisen till en lagerlokal där Aileen förvarade saker hon stulit från David Spears, Walter Antonio och Richard Mallory.

Den 16 januari 1991 erkände Wournos sex mord men hävdade självförsvar. Hon nekade till att ha dödat den fortfarande försvunne Peter Siems, men erkände senare.

Två veckor efter gripandet hade Aileen och hennes advokat sålt filmrättigheterna till hennes historia, men samtidigt meddelade tre av utredarna genom sin advokat att de också sålt rättigheterna till Hollywood. Det blev förlikning, men poliserna angreps hårt i pressen.

Blev adopterad

Nyfrälsta 44-åriga Arlene Pralle tog kontakt med Wournos och blev hennes främsta förespråkare. Hon ordnade intervjuer och rikstäckande TV-framträdanden. Till sist lyckades hon också adoptera Wournos.

13 januari 1992 började rättegången gällande mordet på Richard Mallory. Elva dagar senare vittnade Wournos för försvaret och upprepade sitt påstående om en vidrig våldtäkt och att hon skjutit honom i självförsvar. Men hon kunde inget bevisa och efter 90 minuters överläggning den 27 januari förklarade juryn henne skyldig till överlagt mord. Två dagar senare rekommenderade juryn dödsstraff, den dom hon fick den 30 januari. 7 maj 1992 förklarade hon sig skyldig till morden på Burress, Humphreys, och Spears med en ny dödsdom som följd.

I början av oktober 2002 uppsköts hennes avrättning av guvernör Jeb Bush för att man skulle utreda hennes mentala tillstånd. Det fastslogs att hon förstod vad hon gjort och att domen stod fast. Aileen Wournos avrättades med giftsprutor den 9 oktober 2002.

Bra Böckers översättning av boken om Aileen Wuornos liv och död är en av flera i serien Brottsplats Verkligheten. Tidigare har förlaget gett ut två tegelstenar av Ann Rule – en kriminalpolis från Seattle som sadlat om och skrivit mer än tjugo true crime-stories. Jag släpper dig aldrig handlade om ett i USA beryktat fall från 1996, där societetsadvokaten Tom Capano mördade Anne Marie Fahey, sekreterare åt delstaten Delawares guvernör. Capano dömdes till döden. Så sent som i maj 2005 beviljades han ännu ett uppskov med avrättningen.

Alltid vid din sida handlar om mordet på Sheila Walsh men mer om hennes mördare Allen Blackthorne som visade sig vara ett hänsynslöst monster och visade detta mycket tydligt sedan de två ingått äktenskap.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22