Agenten som arbetar på annorlunda sätt

Feb 8th, 2008 | By | Category: 2001-2, Artikel

AV BERTIL FALK

KASTRUP (DAST) För 40 år sedan skapade Rita Ankerfelt sin agentur Ankerfelt Press, International Media Agency. Den har betytt mycket för svenska författare, illustratörer och inte minst läsare. Agenturen är still going strong och arbetar på ett sätt som påminner om det amerikanska. Genom åren har Rita Ankerfelt byggt upp ett omfattande kontaktnät. I dag sköts firman av Rita och sonen Erik. Ankerfelt Press representerar inte minst många svenska författare och illustratörer. Eftersom Rita Ankerfelts mor kom från Skåne och familjen har sommarhus i Västerstad söder om Hörby, så talar både mor och son svenska.

“Som agent arbetar vi numera främst med veckopress”, säger Rita Ankerfelt. “Tidigare hade vi mycket med bokförlag att göra, men det slutade vi med för många år sedan. Veckotidningar kan hos oss beställa vad de vill ha när det gäller illustrationer, följetonger och noveller, kärleksberättelser och kriminalhistorier.

Vi frågar vad de har för behov. De kanske då hör av sig och säger att det fattas en påskberättelse eller en sommarroman och den bor vara så och så lång. Sen letar vi fram det de vill ha. Vi har kontakt direkt med författarna och illustratörerna. Vi har som de amerikanska agenterna tagit hand om författare. Ibland har vi mycket att göra, ibland är det mer stillastående.”

När agenturen startade reste Rita Ankerfelt en hel del och fick personliga kontakter. Geografiskt har man hela tiden specialiserat sig på Danmark, Norge och Sverige och lite på Finland. Ett tag var Tyskland med, men Skandinavien räcker mer än väl.

“Man ska inte sprida sig för mycket. Jag har i och för sig alltid varit ensam”, berätta Rita Ankerfelt.

“Det vill säga min man har tagit hand om bokföringen och nu har min son Erik också kommit in i firman.

Vi har mest danska krimiförfattare, som de kvinnliga författarna Ditte Birkmose, Tove Nielsen och Dorte Raholte. Den sistnämnda skriver deckarnoveller, men också kärleksromaner med invävd kriminalitet. Det är efterfrågat. Jag försöker för det mesta att läsa allting själv för att kunna placera materialet i rätt tidning. Det skiljer sig mellan olika tidningar.

Ändrar policy

I Norge finns det tidskrifter som har lite religiöst inslag. Då får man vara försiktig med skilsmässa, barn utanför äktenskapet och liknande som kan stöta bort deras läsare.

Plötsligt ändras policyn på en tidskrift. Man ska inte ha noveller på ett halvår utan bara en följetong. Sedan kommer de längre fram och säger alltid ska vi ha noveller, igen, men bara kärleksnoveller. Och nästa gång vill de ha kriminalnoveller. Sanna historier från verkligheten är stort. Ibland vill de också ha en illustratör till en följetong. Då förser vi dem med bådadera.
Det händer också att man ringer och frågar om en viss illustratör är ledig för tillfället. Och vi håller koll på att illustratören hål­ler sin deadline. Annars går det ut över oss.
För det mesta hålls tiderna.

Vi jobbar lite ovanligt. En engelsk agent låter aldrig en illustratör få kontakt med den tidning som gör en beställning. Den engelske agenten är rädd för att bli överhoppad, så att tecknaren får direktkontakt med tidningen och agenten går miste om sin provision. Vi har alltid haft det som så att en tecknare och en redaktör ska kunna kontakta varandra när vi skaffat tecknaren ett jobb. Så att de kan diskutera hur jobbet ska vara, hur illustrationen ska se ut, vilka färger man vill ha.

Är det en viss situation som redaktören vill framhäva, ska han kunna tala om det direkt med tecknaren. I England vågar man inte göra så. Allt är mycket hemlighetsfullt. Illustratören får finna sig att lyssna på agenten. När vi sammanförde en engelsk illustratör med en svensk redaktör blev på då parter mycket lyckliga. De hade aldrig varit med om något liknande. Jag menar att kan man inte lita på varandra, så är det ingen idé att jobba ihop.

Inget behov av publicitet

Skulle tecknaren hoppa över oss och ta ett jobb vid sidan om så kan det lika så vara. En kanske två har gått förbi oss under årens lopp, men det är inte mer än så.

Ankerfelt Press jobbar lite grand i skymundan. Före DAST är det bara en dansk tidning som en gång intervjuat Rita Ankerfelt. men som hon säger:

“Vi är så inarbetade och har inget behov av publicitet. Tidningarna känner oss och rekommenderar oss.”



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22