Agatha Christie skulle ha fyllt 105 år i år

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-2, Artikel

Av JON-EGIL FORNÆSS

I många av de svenska uppslagsverken står det att den brittiska författarinnan Agatha Christie är född 1891. Men det är alldeles galet. I själva verket föddes hon den 15 september 1890 och skulle alltså ha fyllt 100 om hon levt vidare efter den 12 januari 1976 .

Hennes far var amerikan och hette Frederick Alvah Miller, modern hette Clara. Fadern dog 1901.

En av de första ”höjdpunkterna” i Agatha Millers liv kom 1914 då hon gifte sig med Archibald, kallad Archie, och fick Christie som efternamn. Det skulle dröja fem år innan dottern Rosalind – det enda barnet – föddes.

Nu hade Agatha börjat skriva (”Det kan man göra var som helst där det finns plats att ställa ner en skrivmaskin”) och 1921 publicerades hennes debutroman ”The Mysterious Affair at Styles”. På svenska kom den att heta ”En dos stryknin” när den utkom här åtta år senare. Detektiven i debutboken hette Hercule Poirot.

Blodad tand

Det här gav unga Agatha blodad tand. Hon skrev nu en thriller som hette ”The Secret Adversary” och den kom i Sverige under titeln ”Den hemlighetsfulle motståndaren” år 1923, året efter den engelska utgåvan.

Hon fortsatte att skriva och det rejäla genombrottet kom 1926 med ”The Murder of Roger Ackroyd” som i Sverige finns under titlarna ”Hur gåtan löstes” och ”Dolken från Tunis”. Samma år avled hennes mor och själv ställde hon till med ett mysterium minst lika intrikat som dem hon hittade på för böckerna. I december detta år försvann hon och var spårlöst borta i en vecka innan man hittade henne på ett obskyrt hotell. Många har sökt svaret i kärleksbekymmer, själv ville Agatha aldrig kommentera saken.

Kärleksbrist?

Men kärlek, eller kanske brist på sådan, kan ha spelat en roll. 1928 skilde hon sig från Archie – samma år som den första filmen som bygger på en av hennes historier gjordes. Den var tysk och hette ”Die Abenteuer GmbH”. Premiär blev det också detta år för pjäsen ”Alibi”, den första efter en av hennes berättelser.

1930 gör Miss Marple entré i boken ”Murder at the Vicarage” (”Mordet i prästgården” på svenska 20 år senare) och samma år träffar Agatha Max Mallowan och gifter sig med honom. Det var också detta minnesvärda år som Agatha introducerar pseudonymen Mary Westmacott och skriver en ”vanlig” roman: ”Giant’s Bread”. Hennes första pjäs direkt för scenen hette ”Black Coffee” och fick premiär detta år.

Märklig pjäs

Sedan följde böcker, pjäser och radiostycken slag i slag. Det finns mer än 100 alster av henne registrerade – och alla är förmodligen inte funna ännu.

En av de mer uppmärksammade är pjäsen ”Råttfällan” (egentligen ett stycke med obegriplig och obeskrivlig intrig) som sattes upp i London 1952 – och fortfarande går kvar!

Självklart fick Agatha Christie Imperieorden (Commander of the British Empire) för sitt skrivande. Detta hände 1956 och fyra år senare fick maken Max samma glitter för sitt arbete inom arkeologin, 1968 adlades han till och med och måste tituleras Sir Max, 1971 blev Agatha Christie hedrad som Dame of the British Empire, vilket inte heller är kattlort.

Sista romanen

1974 kom hennes sist skrivna roman ut. Den hette ”Postern of Fate” (på svenska ”Ödets port”) och genom den vandrade författarinnan ut den 12 januari 1976.

Enligt flera av våra bibliotekarier är inte Agatha Christie mycket att ha. Men hon hör faktiskt till de mest utlånade och nog är hennes litterära kvaliteter mycket, mycket större än hos många av de pamflettförfattare som just dessa bibliotekarier hellre prånglar ut till en oskyldig menighet.

Stå på er, svenska folk! Låna Agatha bara, bibliotekarier förgår men deckardrottningar består. Åtminstone de som fyllt 105.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22