Adolf Hitler: ”Säga vad man vill… men vägar byggde han”

Mar 19th, 2010 | By | Category: 2003-4, Artikel

Säga vad man vill om Hitler, men han var en jäkel att bygga vägar!

Det är ett uttryck man fortfarande kan få höra om den vanvettige österrikiske korpral som 1933 tillskansade sig makten i Tyskland och ett och ett halvt decennium senare lämnade ett ödelagt Europa bakom sig.

Om man för ett ögonblick låter bli att fundera över vad Adolf Hitler i övrigt hade för sig så ligger det en del sanning i den frasen. Men att vägbyggena skulle användas för att folk skulle få det bättre, som propagandan i 30-talets Tyskland påstod, är en sanning med modifikation.

Underligt nog hade Hitler inga läsvanor som tydde på att han var intresserad av vägar. När han läste underhållningslitteratur var hans favoritförfattare Karl May, som mest skrev historier om väglöst land – öknar i Afrika och de fria vidderna i indianernas Amerika.

När Autobahn (de vägar som fortfarande är i bruk i det nu återförenade landet) byggdes hade Hitler och hans regering flera avsikter med detta: Först gällde det att skaffa fram arbeten i ett land där arbetslösheten var oerhörd. Adolf Hitler visste mycket väl att om han bara ordnade jobb skulle folket bli så tacksamt att de svalde andra, mer impopulära politiska beslut på samma gång. Hitler umgicks redan tidigt med krigsplaner. Hans Tredje Rike skulle bli världsdominerande. När han byggde upp sin krigsmaskin behövde den bra vägar för att kunna förflyttas snabbt. Det var det primära syftet med autostradorna, men Adolf Hitler insåg att de vid en ytlig betraktning såg väldigt fredliga ut.

I boken Hitler Genious? Madman?, som är en sammanställning av propagandaartiklar skrivna av hans närmaste medarbetare, skriver brigadgeneralen vid SS, Julius Schreck följande (i fri översättning):

Hitlers gedigna kunskaper om det folk han ansåg vara sitt är ett resultat av hans resor genom nationen. Han älskar att vara tillsammans med tyska folket och han färdas med bil, flygplan och tåg till Tysklands avlägsnaste orter.

Redan i den socialistiska rörelsens tidigaste skede insåg Hitler vikten av snabba transporter. För att uppmuntra tyskarna att använda bilar började führern ”bygga ett massivt system av vägar redan under den nya regimens första år”.

Älskade bilar

Hitler älskade att åka bil, det är faktiskt ingen överdrift. Till och med sedan han blivit Tysklands överhuvud och fick tillgång till alla tänkbara transportmedel, fortsatte han att färdas med bil så ofta han kunde.

Han visade sig ofta vid bilutställningar, besökte bilfabriker och lät till exempel Mercedes-Benz specialbygga en sportig bil åt sig. Hans specielle vägbyggnadsexpert ingenjören Fritz Todt, har berättat i översvallande ordalag om hur Hitler under sina första 14 år vid makten såg till att det byggdes mellan 50000 och 700000 kilometer nya vägar. Kommentaren till denna bedrift är lakonisk: ”Hans vägsystem har visat sig värdefullt både i krig och fred”.

Detaljplanera

Hitlers regim började detaljplanera de nya vägbyggena i juli 1933, som var en exceptionellt varm månad. Under två och en halv månad framställdes ritningar. Under den tiden uppstod enligt Todt bara ett problem, och det gällde var byggnationerna skulle börja. Hitler bestämde att projektet skulle starta i Frankfurt, där det 1932 fanns 8 000 arbetslösa. Han flög ner dit, kom två timmar för sent, höll ett tal och sedan var bygget officiellt invigt.

Adolf Hitler visade under hela byggtiden ett oerhört intresse för vägarna och broarna. Sin vana trogen fattade han snabba beslut när han fick telefonsamtal om nödvändigheten att till exempel flytta en vägsträcka eller bestämma höjden på en bro.

I samtida skrifter påstås att Hitler aldrig fattade ett felaktigt beslut, men med facit i hand kan man se att hans omdöme och kunskaper ofta var under medelmåttan.

När den första vägsträckningen var färdig, den som gick mellan Heidelberg och Frankfurt, reste han hela vägen och utfärden blev en riktig picknick för alla som var med. Führern var riktigt rörd när han kom fram och höll ett svulstigt tal, där han bland annat sade: ”När man i framtiden berättar om de egyptiska pyramiderna och de romerska vägarna, kommer man att tala om de tyska motorvägarna samtidigt och våra vägar kommer att finnas kvar för kommande sekler.”

I den spådomen fick han rätt. Av det tyska riket efter Hitler var det nästan bara vägarna som fanns kvar.

Hitler initierade också folkbilen Volkswagen, och den såg länge ut som den prototyp bilfabriken Porsche tog fram i mitten av 30-talet.

Tillverkningen av denna privatbil var samtidigt en del av upprustningen inför kriget. På folkvagnens chassi kunde man bygga militära fordon. Men det var i början av Hitlers regim viktigt att man inte visade andra länder att man hade en upprustning i tankarna.

Vid Versailles-freden efter första världskriget hade de segrande makterna förbjudit Tyskland att rusta så att de på nytt kunde bli ett hot mot sina grannar i Europa. Det var först när Hitler ansåg att Tyskland var tillräckligt starkt som landet fortsatte att rusta mer öppet.

Fanatism

Hitlers väg till makten var fylld av lögner, fanatism och hänsynslös förföljelse av oliktänkande. Den nye rikskansler som tillträdde den 30 januari 1933 var en rabiat antidemokrat. Alla noteringar och vittnesmål som kommit fram senare tecknar bilden av en maktberusad människa som från första stund beslutat sig för att driva igenom alla sina idéer med alla tillgängliga medel.

Han var medveten om att de rasläror han stod för inte genast skulle anammas av ett kulturfolk. Innan de accepterades skulle det krävas mycken och målmedveten propaganda från den begåvade och skicklige propagandaministern Josef Goebbels.

Positiva judar

Det är rätt typiskt att Hitler i sina första upphetsande tal aldrig nämnde något om judarna vilket hade till följd att många judar faktiskt ställde sig positiva till honom.

Detta gjorde att utlandet såg med rätt blida ögon på Adolf Hitler. London Times som i många avseenden är och har varit den brittiska regeringens stämma skrev exempelvis att Hitler borde få chansen att visa om han var något mer än bara en agitator.

I Polen, Tjeckoslovakien och Frankrike (som Hitler skulle angripa och ockupera inom kort) trodde man att den tyske ledaren skulle komma att störtas ganska snart. Men det var få som offentligt framförde åsikten att detta var önskvärt.

Tystade pressen

Innan Hitler tystade de fria tidningarna inne i Tyskland, skrev den redan då inflytelserika Frankfurter Zeitung att den nya regeringen var ett ”kabinett för tung industri, storgodsägare och besvikna militärer”.

Pressfriheten och all annan frihet blev kortlivad efter Hitlers tillträde. Redan en månad efter maktövertagandet såg han till att motståndarpartierna (i synnerhet socialdemokrater och kommunister) utsattes för nazistisk terror. Han tvingade till sig miljoner från storindustrin och började rensa ut demokrater ur förvaltningen. 25000 SA-män och 15 000 SS-soldater sattes in som ”hjälppoliser”, och strax därefter öppnades de första koncentrationslägren. Samtidigt infördes det undantagstillstånd som inte upphävdes förrän efter krigsslutet i maj 1945. Då hade Adolf Hitler varit död sedan valborgsmässoafton. Han tog sitt eget och nybliva hustrun Eva Brauns liv i rikskansliets bunker i Berlin.

Då hade Hitler lagt hela Europa i ruiner.

Men, som sagt, han var en jäkel på att bygga vägar… !



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22