???

Jan 11th, 2008 | By | Category: 2000-2, Artikel

Av ØIVIND KARLSEN

Brott och straff har alltid intresserat människan – både den moderna och den som inte var lika modern som vi tror oss vara. Den norske poeten Johan Herman Wessel (1742-85) skrev en gång för länge sedan en dikt som heter Smeden och bagaren. Den är en sant kriminell historia i dubbel bemärkelse och har skapat ett välkänt: Å rette baker for smed. En modern översättning som kunde vara idrottsspråkets att ta spelaren i stället för bollen.

Illustrationerna är av Theodor Kittelsen (1857-1914) till J. Lewins utgåva av Wessels Digte på Ernst Bojesens Kunstförlag år 1896.

Kjell E. Genberg kongeniala översättning är baserad av samma utgåva.

Wessel var en verklig humorist, kanske något i stil med Nilsson Piraten, för på hans gravskrift över sig själv står (här i svensk översättning):

Han åt och drack, njöt aldrig glad yra
Sina stövelklackar gick han skeva
Han iddes ingenting bestyra
Till sist iddes han inte ens leva

SMEDEN OCH BAGARENDet var en gång en liten stad, i staden fanns en smed
som verkligen var farlig var gång som han blev vred
Han fick sig en fiende (en sån kan man alltid få,
fast jag själv är utan – och läsaren likaså!)

Otur för båda var det nog
att de träffades på en krog
De drack (på såna själv jag dricker sprit
för annars går jag inte dit.Men läsare, bemärkt dock detta:
Jag går nog mest på de honetta.)

Som sagt, de drack och efter många skällsord, hetsigt snack,
slog smeden sin fiende mitt i planeten.Så vådligt starkt var detta slag
att han sen såg varken natt eller dag
och därefter aldrig har sett en.

Hör upp! Redan denna dag
skall domaren höra din sak.

I arrest blev genast smeden satt
En fältskär fick i den döde fatt

Dödsattesten talar om våldsam död Mördaren förhörs och bekänner i nöd
Han hyste ett hopp om att snart få gå
och förlåtelse av motståndarn få

För domaren nu trädde dit
fyra medborgare i ärligt nit

Den som talade bäst sa om den tilltalade:
“Ers nåd! Vi vet att stans bästa Ni vill se,
men stadens väl beror nu på

att vi vår smed kan återfå.
Hans död uppväcker ej den döde
Vi får aldrig mer en så duktig man
Hans brott är svårt, men ett gruvligt öde
blir det om han ej hjälpas kan”

“Betänk min vän, att liv för liv är boten”
“Här bor en bagare, en fattig stackars man

Som Fan dessutom snarast kräver
Bagare finns två, om vi den äldste får
betalas liv med liv i alla fall”

“Javisst”, sa domaren, ” det infallet var bra
Den saken ska jag noga överväga
I ett så viktigt fall måste man tänka
på om jag var smed kan livet skänka.

Farväl, gott folk.
Jag gör allt vad jag kan”
“Farväl, du vise man!”

Han bläddrar noga i lagens lunta
och hittar inte någon paragraf
som säger det är fel att byta en smed mot bagare vid straff
Han tager sitt beslut och avkunnar denna dom:

(Den som ville höra, han kom!)
“Sålunda är grovsmeden Jens
ör all förlåtelse evigt läns
För rätten har han själv bekänt
att han Anders till evigheten sänt
Men då vår stad ej har nån smed
vore väl jag i hjärnan sned
om jag ville se honom död.

Men här finns två som bakar bröd”
“Domen blir vid denna rätt:

Den äldste bagaren umgälla skall
för detta mord med liv för liv
Ett välförtjänt straff i alla fall
Till andra varnagel och skräck må bli”

Och bagaren grät så jämmerligt
när han fördes bort.

Sens moral:
Var redo för döden, jag dig manar
Den kommer när som minst du anar



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22